torsdag 30 augusti 2012

Vilka är trenderna för Charterresor? Ditt systembolag har svaren.


Har det slagit er att man på systembolagets hyllor för industrilager  verkligen kan följa vart vi svenskar väljer att åka på charterresa? Låt oss följa trenderna i resväg som varit (rent subjektivt kommer de i denna ordning. Jag har på intet sätt statistiskt säkerhetsställt detta).

Epok 1. Den spanska eran.


Mallorca, Kanarieöarna och det spanska fastlandet har länge varit ett etablerat resmål för de svenska turisterna  och det är antagligen många som svept en eller annan San Miguel i den spanska solen.

Epok2. Turkiet tar vid.


När vi talar öl och Turkiet så kan det väl i turistsynpunkt sammanfattas Effes, Effes och återigen Effes. Jag minns en resa dit på tidigt 90-tal och ALLA krogar hade bara fatöl och det var Effes. En krog jag sprang på hade utskrivet i menyn "Beer on bottle". Glatt överaskad frågade jag vilka de hade på flaska och fick en förvånad blick och svaret: Effes....

Epok3. Thailand, mer Svensson än midsommar med sill


Det kan väl inte undgått någon att thailand varit mer svensson att resa till det senaste decenniet än något annat resmål? Det är mer avvikande att semestra på Mallis än Thailand numera... Härifrån kommer givetvis förkärleken för Singha och Chang. En del har säkerligen fastnat för Tiger (ja, den är indonesisk, men säljs friskt i thailand ändå och nej jag vet att den inte finns på bolaget. Men den finns på finlandsfärjorna).

Epok4. Karibien


Karribien är väl det som jag ser det som håller på att bli det nya Thailand. Fler och fler väljer att spendera sin tid och semesterkassa i denna region. Från detta har vi Carib och Redstripe.
 

Vad har då dessa öl som gör att folk köper dem och inte exempelvis Sofiero? De har ju trots allt ingen egen smak (smakar generellt så lite som möjligt) och kostar ofta lite mer än lokala industrilagers? Det enda svar jag har är: minnen.

Folk minns hur otroligt god den där Singhan var på beachen i Phuket eller vad underbart läskande San Miguelen var till middagen på den där sköna lilla tavernan på spanska solkusten. Det folk inte tänker på är kanske att den var så god just för att det var under de omständigheterna, och inte för hur den egentligen smakade. Semester, inga måsten, bekymmerslöst och att man dessutom ofta lever på ett sätt flera ekonomiska nivåer över vad man är van vid hemma på dessa semesterorter.

Gång på gång kommer de köpa dessa öl och hoppas att känslan skall infinna sig, vilket den aldrig gör. Semsterkänslan finns inte i flaskan...
 
Vilket tror ni bli nästa "resmåls öl" att kvala in på bolaget?

torsdag 16 augusti 2012

En exklusiv blandning


Någon gång under vinterhalvåret som var anordnades en ganska så exklusiv provning på Bishops arms folkungagatan där jag hade den stora glädjen att närvara. Det som skulle avnjutas var Brewdogs kompletta Abstraktserie som vid detta tillfälle var uppe i 8 sorter. Vad jag förstod så hade James från Brewdog kommenterat detta med att han inte trodde det var någon annan som kunde anordna något liknande. Innan någon hugger in på att ni minsann har alla flaskor hemma, betänk då att denna provning hade 30 besökare.

Nåja, själva provningen var väldigt trevlig och leddes av ett stort Brewdog fan, som jag tror hette Gustav, lite osäker dock.  

Brewdogs Abstrakt-serie är en samling extrema experiment öl, där många är mer intressanta än bra redan vid release, och lagring hade inte hjälpt alla att bli bättre, snarare tvärtom, men det ökade kanske bara på delen med att de var intressanta att prova. Jag diskuterade livligt med Fredrik som driver den eminenta bloggen Ölhunden (http://olhunden.se) under hela provningen.  När provningen var över och folk började sippra ut från rummet så hade både jag och Ölhunden (likt många andra provningsdeltagare) drygt  hälften kvar i våra glas. Ölen är som sagt väldigt speciella och mer intressanta än bra. Då kom Ölhunden med idén att blanda alla Abstrakterna. Ölblandningar är inget nytt och de kan resultera i en bättre öl än vad de separata ölen gör. Undrar hur många vi är i världen som har druckit denna blandning? Jag vågar svära på att vi är ett fåtal i alla fall. Den stora frågan: Är denna exklusiva blandning bra? Låt oss säga så här: Om du har alla 8 Abstrakterna hemma och  är nyfiken på hur detta blev: GÖR DET INTE!!!

Det är utan tvekan det absolut äckligaste öl jag någonsin har druckit som inte varit uppenbart infekterat. Jag längtade efter en tandborste med sinnesjuka mängder tandkräm för att få bort den vedervärdiga smaken ur munnen.

Exklusivt behöver alltså inte betyda bra....

tisdag 31 juli 2012

Bödeln på stupstocken fortsättning..


Här kommer sent omsider fortsättningen på Bödelns äventyr.  Nedan följer mina spekulationer om vad som kan tänkas ha hänt Bödeln och hur detta kan påverka Hantverksbryggeriet i fortsättningen och Bödeln i synnerhet.

Som jag nämnde i tidigare post, så verkade det på recensionerna som dök upp och på mina egna upplevelser som att drygt hälften av flaskorna hade kraftig smörsmak, ett fenomen som kallas Diacetyl. Ämnet diacetyl bildas vid jäsning, så all öl innehåller  detta smörsmakande ämne efter att jästen käkat upp sockerarterna i ölen och ombildat dessa till alkohol. Om man i detta läge tar sig tid att låta ölen ligga kvar med jästen (gärna på lite högra temperatur), så kommer den hungriga jästen i brist på sockerarter att äta börja gluffsa i sig diacetylen istället. Det är absolut inte den kosten jästcellerna föredrar, men i brist på annat äter de hellre lite av detta än faller i dvala direkt. Dock måste jästcellerna vara tillräckligt många och ha en behaglig temperatur att käka upp detta i. Man kan se det som att varje jästcell bara orkar med den äckliga kosten ett kort tag och sedan struntar i det och går och lägger sig.  Tillslut är (förhoppningsvis) all eller tillräckligt mycket av diacetylen borta och smörsmakerna i ölen borta. Dialectyl kan också komma sig av en bakterieinfektion, men jag tror inte det är det som skett i Bödelns fall.

En order på 6000 flaskor som skall levereras inom väldigt kort tid till systembolaget är en väldigt stor order för ett såpass litet bryggeri som Hantverksbryggeriet. Min gissning är att Hantverksbryggeriet  för att hinna med kortade tiden ölen fick vila i jästankarna lite för mycket, vilket ledde till att det var för lite jäst kvar i förhållande till dialectylen för att orka äta upp allt.


 

Vilka konsekvenser får då detta?

Betänk att detta var en lansering som gick till de 30-40 största systembolagen i Sverige.  Det är alltså en lansering som når väldigt många fler än bara hardcore öl-entusiasterna. Det kommer med andra ord vara väldigt många som köpt denna öl som inte ens har i sin världsbild att det kan säljas misslyckade bryggningar, utan per automatik kommer  tro att det är så ölen SKA smaka. De kommer dock troligen tycka att den är direkt vidrig. Anta att hälften av de sålda flaskorna hamnar hos dessa kunder. Om vi dessutom antar att dessa kunder köper 1 flaska var, mest för att testa. Ölen  är i deras ögon relativt dyr, men har en lite rolig etikett. Detta exempel skulle innebära att 1500 personer kommer ha  köpt Bödeln och dragit slutsatserna att Hantverksbryggeriet gör skitäcklig öl. Dessa 1500 personer blir anti-ambassadörer för Hantverksbryggeriet.

Eftersom bryggeriet har en design på flaskor och etiketter som är väldigt lätt att känna igen, kommer antagligen detta kunna påverka försäljningen av ALL öl från Hantverksbryggeriet.  Dåligt rykte sprider sig snabbt, vare sig det är sant eller inte.

Som avslutning vill jag faktiskt rekommendera alla som läser detta att beställa en Bödeln på systembolaget och testa den. Den är väldigt trevlig och är vi tillräckligt många som uppskattar den som den ska vara kan vi kanske bli en motpol till de som blev anti-Hantverksbryggeriet av  den fadäsen som blev med storlanseringen. Hantverksbryggeriet förtjänar det med råge, för de gör fantastiska öl.
Nu har jag vart allv arlig ett tag, så nästa post blir ett kåseri..

PS. När ni ändå beställer Bödeln, plocka en Kosacken eller två också, ni kommer inte bli besvikna. :)

måndag 9 juli 2012

När Bödeln la sig själv på stupstocken!

Kvalitet och varumärkeshantering del 2


Min sambo är från Västeråstrakten, eller en bit utanför för att vara mer precis, vilket gör att vi är på besök i Västerås skapligt ofta. På många av dessa besök genom åren har vi passat på att besöka systembolaget i Erikslund där de har produkter från både Strömsholmsbrygghus (som numera ligger i Köping) och Hantverksbryggeriet från Västerås. Hantverksbryggeriet har en  hel del riktigt riktigt bra saker i sin portfölj. Bland annat Baronen som i mina ögon är Sveriges bästa barley wine. Årgång 2008 var magisk. Det jag hann smaka av 2009:an på diverse festivaler innan de sålde hela batchen till USA likaså. Den som släpptes för någon månad sedan bryggd 2010, har potential, men behöver nog till vintern på sig innan den blir lika bra som sina föregångare.
Dessutom har de Kosacken, en imperial stout som lätt kvalificerar sig i toppskiktet av de svenska bryggeriernas försök av denna stil.
Bödeln är hantverkbryggeriets tolkning av en IPA, även om jag inte kunnat säga att den är toppklass, så är det en väldigt bra IPA.

Eftersom lokalpatriotism kan smitta (Sambon har exempelvis bott i Wolverhampton och håller då givetvis på Wolves, vilket smittat av sig på mig. Satan hon har förvandlat mig till Englands svar på hammarbyare) blev jag väldigt glad när hantverksbryggeriet förra våren fick en lite större lansering på systembolaget. Bödeln skulle ut i 6000 exemplar till de lite större systembolagsbutikerna, de såkallade T5, och säljas för 29:90kr per styck. Jag var jublande glad. Äntligen skulle fler få testa öl från detta rätt så fantastiska bryggeri.  När dagen för släppet kom köpte jag själv 4 flaskor i Stockholm att ställa till de 2 flaskor jag redan hade hemma som var köpta i Västerås. Med spänning väntade jag på att de första reaktionerna på Bödeln skulle dyka upp på internet från de olika ölbloggare  jag följde.  Nu borde snart hyllningskören komma, alla skulle få veta hur bra öl de gör på hantverksbryggeriet.

Första livstecknet på webben angående Bödeln kom på facebook. Darren på www.beersweden.se skrev något i stil med att nu skulle han till att öppna sin flaska och att hans förväntningar var stora (mina med på vad han skulle tycka). Chocken blev gigantisk när han några minuter senare gjorde ett facebookinlägg om att han hällde ut Bödeln i vasken, att den smakade så mycket smör att den var helt odrickbar.  Vad hade jag missat? Hur kunde Darren inte gilla den?  Jag hade inte känt några smörtoner i de Bödeln jag druckit tidigare.  Under de följande dagarna kom det fler recensioner och de flesta (över 50%) nämnde dessa smörsmaker och sågade ölen totalt. Jag drack under dessa dagar 4 av de totalt 6 Bödeln jag själv hade hemma och kunde inte hitta några smörsmaker, utan snarare en trevlig IPA med behaglig beska. Åter började jag kraftigt tvivla på mina egna smaklökar.
Tillslut återstod bara 2 av mina Bödeln och det var när jag tog en av dem (som var inköpta i Stockholm och alltså var en del av den större bolagslanseringen), som jag förstod vad "alla" menade med smörsmak. Om jag skall försöka återge upplevelsen, så skulle jag gissa att du kan återskapa smaken (varför man nu skulle vilja göra det) genom att ta en skapligt avslagen Pripps blå lättöl och röra ner ett par rejäla matskedar med flytande milda i det. Ingen beska, tunn kropp och bara smör/fettsmaker. Totalt vidrigt och min tills dess vidrigaste ölupplevelse (Ölhunden har toppat den med en vidrig blandning på BA folkis, men det är för en senare post).


Vad hade hänt och vad tror jag det har för konsekvenser för Hantverksbryggeriet? Detta kommer avhandlas i nästa post.

måndag 25 juni 2012

Kvalitet och varumärkeshantering 1.


Detta  är första delen i en lång serie där jag kommer filosofera om kvalitet och varumärkes byggning/hantering.  Jag kommer inte köra alla poster  i rad, utan kommer bryta in med lite annat under resans gång.

Jag kommer börja med ett påstående som säkerligen kommer röra upp en hel del känslor hos er som läser detta.



Norrlands Guld håller högre kvalitet än i stort sett samtliga svenska hantverksbryggerier.




STOPP! Vänta med att surfa ifrån sidan i vredesmod  för att aldrig mer komma tillbaka. Jag förstår om du som läsare får en första reaktion som "Vad fan är han en total idiot? Hur fan kan han jämföra en Norrlands Guld med [valfri öl från svenskt hantverksbryggeri]?". Hav tålamod och låt mig utveckla vad jag menar.

Först måste vi reda ut begreppet kvalitet. Enligt wikipedia är kvalitet "En produkts eller tjänsts inneboende egenskaper som uppfyller en kunds förväntningar och krav".  Det finns en mängd liknande formuleringar att hitta i diverse läroböcker och på nätet. Alltså har kvalitet inget att göra med hur en öl smakar, utan snarare att den smakar som kunden förväntar sig.

Utav oss ölnördar (jag utgår från att de flesta som läser denna blogg har ett ölintresse som överstiger den genomsnittlige svensken) har de flesta  stött på dåliga flaskor av de öl vi dricker. De kan vara infekterade, ha fått för kort diacetylrast så att ölet smakar smör och hur många andra varianter som helst som förvandlar den öl vi förväntar oss till något helt annat, rätt ofta till och med odrickbart resultat.
Har någon av er någonsin hört en Norrlands Guld drickare utbrista: "Fy, den här burken var riktigt äcklig. Den måste ha blivit infekterad eller något. Hoppas nästa är bättre"?

Inte? Jag är inte förvånad. Jag har heller aldrig stött på någon som sagt så, men däremot har jag hört orden från många ,många ölnördar om de öl vi håller så mycket högre än Norrlands Guld. Slutsatsen blir alltså enligt definitionen av kvalitet att Norrlands Guld håller väldigt mycket högre kvalitet.
Kunderna som köper industrilagern får exakt vad de förväntar sig. Visserligen får de aldrig mer än vad de förväntar sig, men framför allt får de aldrig mindre.  Det är inget lotteri och slump inblandad där en flaska är bra och nästa direkt äcklig. Kvaliten är med andra ord i topp till skillnad från hanverksbryggerierna. Det finns en hel del att fundera över här om man ger sig in på de tankebanorna.

Jag vet att ingen av oss som läser detta kommer börja köpa industrilager på grund av detta, men denna skillnad i kvalitet kan få väldigt stor betydelse  för oss som gillar "finöl" och kan kanske innebära döden för microbryggarnäringen i Sverige. Men resonemang om detta kommer längre fram i serien om kvalitet och varumärken.

Hur många blev provocerade av denna post?  :)

torsdag 21 juni 2012

Pärlor för svin?



Nedanstående utspelade sig en onsdag kväll på i mina ögon den bästa Bishops Arms Stockholm har att erbjuda.
Jag sitter i baren med några vänner och njuter av en väldigt trevlig skapelse från  Mikkeller. Vid ett bord en liten bit från baren sitter ett lite smått högljutt sällskap av  vad jag brukar kalla "Hårdrocks Rockabillys". Ordet i sig säger väl egentligen allt, ni vet  de som blandar hårdrockens tatueringar och övriga attiraljer, men frisyrmässigt går åt  rockabilly hållet. Där killarna mest klär sig i svart så kan tjejerna ha rött med polka  prickade scarfs, färg i håret osv. Jag antar att ni alla vid det här laget vet vad jag  babblar om.  
Nåväl, fram till baren kommer två av tjejerna från det sällskapet och får ögonkontakt med bartendern som nickar med huvudet åt dem på bartenders generella sätt att utan ord säga "Vad vill ni ha?".
Ena tjejen utbrister  "Öhhh två öl!"
Bartendern ser lite uppgiven ut och gestikulerar med båda händerna ut över alla ölkranarna baren har att erbjuda . Jag ska villigt erkänna att jag inte räknat hur många kranar just denna BA har, men jag skulle uppskatta det till mellan 15 och 20st. Tilläggas kan att det dessutom (bortsett från mig och mina 2 vänner) är helt tomt i baren och alla kranar är fullt synliga. Budskapet i gesten är glasklart: "Ser du hur många öl jag har att välja på? Vilken vill du ha?"
Tjejerna tittar förvirrat på varandra i cirka 15 sekunder,  sedan skiner ene tjejen upp, ler lyckligt eftersom hon nu förstod vad han menar och varför hennes beställning inte togs emot och utbrister "Two beers please" samt förtydligar genom att hålla upp två fingrar.
Man ser hur bartendern fullkomligt dör en smula inombords , suckar djupt och om han inte  vore såpass professionell  hade han nog himlat med ögonen innan han utan ett ord  häller upp två Spendrups...

torsdag 14 juni 2012

En humleknarkares uppgång och fall?


Många av oss som är intresserade av hantverksöl kallar oss själva skämtsamt för humleknarkare, oftast utan att egentligen inte reflektera över hur stora likheterna i vårt beteende är med just knarkarens. Jag skall nu försöka redogöra för min egen resa in i humleträsket. Om det existerade en organisation vid namn AHM (Anonyma Humle Missbrukare) så är jag en av många  som skulle behöva ställa mig framför andra och inleda med orden "Hej! Jag kallas Ölamatören och jag är en humlemissbrukare".
Men nu över till hur mitt fall började och de likheter min resa i humleträsket har med en missbrukares.
Jag måste börja med att erkänna att jag bara druckit kvalitets öl i några år och innan dess var jag en "vanlig" industrilagerdrickare och kände inte till den flora av fantastiska öl som finns därute med smakupplevelser som vida överstiger det som jag tidigare klassat som öl.  Det började med en kombination av att jag redan av nyfikenhet och "kan själv"-anda hade börjat med hembryggning samt att min flickvän som bott i England inte var främmande för andra ölsorter än den ljusa lagern. Efter att ha läst litegrann om bryggtekniker så stod det ganska snabbt klart att om man som nybörjare ville få till bra hembrygder så v ar det Ale man skulle göra och absolut inte lager.

Jag började köpa hem olika Ales som flickvännen och jag smakade oss igenom. Detta gick alldeles utmärkt tills jag kom hem med två stycken Punk IPA från Brewdog.  Innan de ens öppnats utbrast tjejen "Den där dricker jag inte, den är bara besk!" Här  måste jag nog fylla i att detta var gamla Punk IPA receptet och inte den man kan köpa nu, och ja, den var för mina ovana palett extremt besk, jag förstod precis vad hon menade med att den var så besk att den var äcklig, men av någon anledning kunde jag inte låta bli att ta en klunk till....och en till....och en till tills flaskan var slut.
Kvällen efter drack jag den andra flaskan när jag tog ett varmt bad......det var bara att inse att jag var fast. De närmsta 2 veckorna tillbringade jag med att känna ett sug efter den där beskan som var så äcklig, men samtidigt så god. Jag kom på mig själv med att stå på jobbet och drömma mig bort tills jag skulle komma hem och dricka någon annan sådan där konstig IPA och känna beskan slå gommen som en Mike Tyson hög på PCP. Jag kunde nästan redan på jobbet känna hur munnen drog ihop sig lite i försvar mot den beska chocken som den visste skulle komma senare på kvällen. Samtidigt som jag kände mig lite smutsig så längtade jag. Hur kunde det där äckliga samtidigt vara så gott? Känslorna var blandade.

Idag dricker jag de öl som från början gav mig sådana gastronomiska chocker utan att ens blinka. Beskan/humlen har blivit vardag och visst stillar de ett behov, men den där känslan som jag fick i början har jag aldrig känt igen. Precis som en knarkare febrilt jagar den där känslan de fick av sin första "tripp" men aldrig hittar igen, så letar jag efter den där humleruschen jag kände i början av mitt öldrickande.  Vem vet: Den kanske finns i den där hypade ölen från USA, eller i den där tokiga danskens senaste humleskapelse, men ännu har jag inte hittat den.
Jag börjar tro att jag aldrig kommer känna känslan igen, utan att jag får nöja mig med de små fixar man hittar på vägen . Likt en knarkares behov av en sil finns mitt behov av en IPA eller annan besk skapelse då och då för att hålla näsan över ytan under jakten på lyckoruset. Jag tror inte jag är ensam om att söka och heller inte att jag är ensam om att ännu inte funnit den. Den perfekta IPAN som kommer skicka mig på det där lyckoruset.
Någonstans finns den och jag skall hitta den. Hoppet är det sista som överger människan heter det.

Om någon av er som läser detta hittar denna Heliga Gral, så berätta det gärna för mig så mitt sökande kan få ett slut. Jag behöver min, ölets motsvarighet till Shangri-La...