Detta är första delen
i en lång serie där jag kommer filosofera om kvalitet och varumärkes byggning/hantering.
Jag kommer inte köra alla poster i rad, utan kommer bryta in med lite annat
under resans gång.
Jag kommer börja med ett påstående som säkerligen kommer
röra upp en hel del känslor hos er som läser detta.
Norrlands Guld håller högre kvalitet än i stort sett samtliga svenska hantverksbryggerier.
STOPP! Vänta med att surfa ifrån sidan i vredesmod för att aldrig mer komma tillbaka. Jag förstår
om du som läsare får en första reaktion som "Vad fan är han en total
idiot? Hur fan kan han jämföra en Norrlands Guld med [valfri öl från svenskt
hantverksbryggeri]?". Hav tålamod och låt mig utveckla vad jag menar.
Först måste vi reda ut begreppet kvalitet. Enligt wikipedia
är kvalitet "En produkts eller tjänsts inneboende egenskaper som uppfyller
en kunds förväntningar och krav".
Det finns en mängd liknande formuleringar att hitta i diverse läroböcker
och på nätet. Alltså har kvalitet inget att göra med hur en öl smakar,
utan snarare att den smakar som kunden förväntar sig.
Utav oss ölnördar (jag utgår från att de flesta som läser
denna blogg har ett ölintresse som överstiger den genomsnittlige svensken) har
de flesta stött på dåliga flaskor av de
öl vi dricker. De kan vara infekterade, ha fått för kort diacetylrast så att
ölet smakar smör och hur många andra varianter som helst som förvandlar den öl vi
förväntar oss till något helt annat, rätt ofta till och med odrickbart resultat.
Har någon av er någonsin hört en Norrlands Guld drickare
utbrista: "Fy, den här burken var riktigt äcklig. Den måste ha blivit
infekterad eller något. Hoppas nästa är bättre"?
Inte? Jag är inte förvånad. Jag har heller aldrig stött på
någon som sagt så, men däremot har jag hört orden från många ,många ölnördar om
de öl vi håller så mycket högre än Norrlands Guld. Slutsatsen blir alltså
enligt definitionen av kvalitet att Norrlands Guld håller väldigt mycket högre
kvalitet.
Kunderna som köper industrilagern får exakt vad de förväntar
sig. Visserligen får de aldrig mer än vad de förväntar sig, men framför allt
får de aldrig mindre. Det är inget
lotteri och slump inblandad där en flaska är bra och nästa direkt äcklig.
Kvaliten är med andra ord i topp till skillnad från hanverksbryggerierna. Det
finns en hel del att fundera över här om man ger sig in på de tankebanorna.
Jag vet att ingen av oss som läser detta kommer börja köpa
industrilager på grund av detta, men denna skillnad i kvalitet kan få väldigt
stor betydelse för oss som gillar
"finöl" och kan kanske innebära döden för microbryggarnäringen i
Sverige. Men resonemang om detta kommer längre fram i serien om kvalitet och
varumärken.
Hur många blev provocerade av denna post? :)
