onsdag 19 juni 2013

Den jobbiga jäveln på festen

Ni har alla stött på honom "Den jobbiga jäveln på festen" . Jag säger han eftersom jag vågar lova att de allra flesta som lever upp till detta beteende är av det manliga könet. Givetvis gäller devisen ingen regel utan undantag, så det finns säkert några kvinnliga varianter där ute också.  

Vad är det som kännetecknar denne individ? Jo, detta är den bullriga individen som inte riktigt passar in, vars röst på något sätt hörs genom allt sorl som uppstår på en fest. Skämten han drar är ofta opassande och genererar på sin höjd lite artigt småskrattande från de som utsätts för dem. Själv skrattar han som om det vore världens utan tvekan bästa skämt.
Hans försök att komma in i konversationer är ett kapitel för sig. Det är han som så att säga skall hoppa tillbaka i konversationen 5 minuter när resten av de konverserande redan gått vidare till andra ämnen.
Ger man denne individ lite utrymme på festen tar han enkelt hur mycket plats som helst och tycker sig vara festens medelpunkt, trots att han bara får majoriteten av övriga festdeltagare att känna sig illa tillmods. Jag antar att ni vid detta lag har en ganska bra koll på vilken personlighetstyp jag menar. Vi har alla stött på den.
Varför är denna individ bjuden på festerna? Det kan ha skett någon gång när det riskerade att bli för få festdeltagare, och när denna person väl hamnat på gästlistan är det omöjligt att få bort honom. Det finns absurt nog alltid någon i bekantskapskretsen som gillar honom och skulle undra varför Den Jobbiga Jäveln inte är bjuden på tillställningarna. Det kan också vara en av de som gillar Den Jobbiga Jäveln som kan vara de första att bjuda in honom.
Hur hanterar man den jobbiga jäveln när han är på festen? Det viktiga är att hålla honom kort. Ge honom inte utrymme, för då tar han som sagt över hela festen. Om man lyckas hålla tillbaka honom så att han inte får blomma ut och ta över, kan han vara ett ganska trevligt komplement på festen, men denna balansgång är otroligt svår. Minsta lilla för mycket manöverutrymme och allt är förstört.

Vad har detta med öl att göra?

Ölvärlden har sin egna "Jobbiga Jävel" som följer samma mönster: Sorachi Ace

Sorachi Ace bjöds så att säga in när det rådde brist på humle i resten  av världen 2007-2008. Sapparo i Japan har odlat denna humle sedan sjuttiotalet, men i princip bara använt den som bittergiva. Under humle bristen fick Sorachi Ace blomma ut i all sin jobbiga form.
Om jag skulle beskriva smaken på Sorachi Ace så blir det: Kräftspad som torkats upp med en disktrasa som i sin tur är dränkt i YES-citrondiskmedel. Jag har inte smakat detta, men Sorachin smakar som jag kan tänka mig detta skulle bli.
Sorachin går att använda i öl, men det gäller att vara väldigt väldigt försiktig, då den väldigt lätt tar över allt i ölen. Detta gäller redan vid små givor. I Mikkeller 19, som innehåller 19 olika humlesorter, så blir den enda humlesmak man känner efter andra klunken Sorachi. Rätt doserad kan den ge trevliga bidrag till en öl (i princip så små doser att man inte kan identifiera den).
Precis som sin mänskliga motsvarighet så finns det de som gillar den och försvar dess existens i ölen, till och med som single hop. Jag kan inte ansluta mig till de leden utan tycker kort sagt att Sorachi Ace är en jobbig jävla humle...