söndag 24 mars 2013

Mord inför publik


Finns det någon som har inte känner till TV-Kocken Gordon Ramsey? Jag tror inte att det längre bara går att kalla den mannen kock utan att ha TV framför titeln. Det känns som den mannen gör fler TV-program om matlagning (och en del till och med utanför det området) än vad det produceras kokböcker i Sverige och det vill inte säga lite. Dock är det en sak som återkommer i alla program där han antingen lär ut matlagning eller hudflänger några oinspirerade klåpare: SMAKA!  De gånger deltagarna i "Hells Kitchen" missar detta och försöker servera mat till betalande gäster som inte lever upp till den nivån gästerna förväntar sig så är det nästan så att man som tittare i TV-soffan hemma hukar sig för att inte bli halshuggen av en kastad tallrik ur TV-rutan.
Helt enkelt smaka av varje tallrik innan den går ut till gästerna annars vet du inte vad du serverar. Väldigt grundläggande  och naturligt egentligen när man tänker efter. Den enklaste formen av kvalitetskontroll.

Att detta blir svårt för bryggerierna förstår jag till fullo. Ölen må smaka bra på bryggeriet när den är färsk och ny, men det är svårare att hålla koll på hur den utvecklas efter några veckor eller kanske månader innan slutkund dricker den. Jag ursäktar absolut inte att man inte har den kontrollen på sin produkt att slutkund får en infekterad/felsmakande/vidrig ölupplevelse, men jag kan förstå varför det sker.

Nyligen var jag på besök på en av Sveriges trevligaste ölfestivaler, men tyvärr var det en utställare där som saknade allt vad kvalitetskontroll heter. På en festival finns det ingen ursäkt att inte ha kvalitetssäkrat den produkt man står och säljer till besökarna. Att då stå och gladeligen hälla upp öl, ta betalt av besökarna och glatt säga saker som "Det här är vår storsäljare" då samtliga ölsorter man serverar är infekterade eller innehåller tydliga felsmaker är saker som Gordon Ramsey skulle mördat sina deltagare för. Det enda mordet som skedde nu var en publik avrättning av bryggeriets eget varumärke. På en sådan mässa är majoriteten av besökarna i alla fall skapligt ölintresserade och kunniga. Då kvarstår ett par alternativ för varför man gjorde som man gjorde och alla är lika skrämmande och oförlåtliga.

1. Man testade aldrig sin produkt utan sålde den glatt i tron att den var bra. Mordet på varumärket och förtroendet kommer man kanske själva aldrig själva förstå att man begått.

2. Man testade den, upptäckte att den inte var bra men serverade ändå. Det hånet det är mot de som är på plats och faktiskt betalar för att dricka en undermåligprodukt vet inga gränser. Tog man förgivet att alla besökare är idioter och inte märker något ändå? Brutalt och beräknat mord på varumärket, fast man trodde sig komma undan med det.

3. Man testade, men är själv så okunnig på ölsmaker att man inte förstår att något är fel? Ska man verkligen driva ett bryggeri då? Detta är som att av ren klantighet begå självmord i garaget genom att ha motorn igång medans man mekar med bilen och sakta utan att det märks försvinner allt syre och man kvävs.

Hade man provsmakat sin egen produkt, konstaterat att detta var åt helvete fel och valt att inte sälja de som var felaktiga  tror jag de hade haft en chans att slipa på sina produkter och återkomma starkare. Det jag bevittnade nu var inget annat än ett mord på ett bryggeris varumärke inför publik och de skyldiga till detta mord är bryggeriet själva.

tisdag 19 mars 2013

Världens bästa öl?


Nu tror ni säkert att detta kommer handla om en viss belgisk öl som sålde slut på mellan 4-11 sekunder (uppgifterna går isär) på systembolaget rätt så nyligen, men icke. Snarare om skillnader på hur man rankar sin öl.


Följande utspelar sig på uteserveringen på en Marina förra sommaren. Marinan ligger i närheten av Vårby bryggeri (Spendrups) och resturangen/baren  lockar en väldigt blandad publik. Alltifrån lokalhjältar som bor i närheten till seglare som vill ta en kaffe innan de åker hem.

Jag sitter ett bord bort vilket gör det omöjligt att inte höra konversationen som utspelar sig intill. Rösterna är höga på det sätt som bara ”lokalhjältar” uppnår trots att det inte finns några andra ljudkällor i närheten. Klockan är ca 13:00.


C: Asså… vet du vilken som är världens bästa öl?

K: Ehh, hur menar du nu?

C: Världens bästa öl , fattaru?
 
K: Näää...

C:Det är fanimig Chang.

K: Chang?

C: Ja, Chang. Det är världens bästa bärs och dom gör den i Thailand. De har ris i den också. Du vet Vårby här uppe (pekar) hade också ris i grejjerna förr. Nu har de visst slutat med det. Konstigt tycker jag. Det är ju bra.

K: Jaha, Chang? Ok, vad är det som gör den så bra då. Är det riset då alltså?

C: Jag tror det. Fatta att detta är en öl du kan däcka ifrån, och när du vaknar morgonen efter går den fortfarande att dricka trots att flaskan stått öppnad där hela natten och är varm. Fattar du? Världens bästa öl alltså.

K: Å fan. Finns den på bolaget?

 

Kriteriet för vad som är världens bästa öl skiljer med andra ord från person till person… För en del är det viktiga alltså att man kan däcka ifrån den och ändå få i sig den dagen efter…

 

PS. C i dialogen står för Changmannen och K för kompisen.

söndag 17 mars 2013

Dricker du din öl i Fantomens värld?



Vad är det som ger skillnaden i känsla när du stiger in på en pub eller liknande etablissemang för första gången? Svaret är nog svårare att sätta fingret på än vad man tror vid första tanken. Är det hur den är inredd? Är det ljussättningen eller är det kanske något mystiskt som inte går att sätta fingret på?

Det jag pratar om nu är den initiala känslan man får när man besöker ett ställe de allra första gångerna , inte när man blivit van vid stället och har sin klara uppfattning. Många kommer nog direkt att tänka på inredningen, men är det där nyckeln till denna gåta ligger? Om vi tar två krogar, men nästintill identisk inredning, borde inte de då skapa samma känsla för förstagångsbesökaren? Pubkedjan Bihops Arms (i resten av texten skriver jag BA för enkelhetens skull) har utan tvekan en väldigt enhetlig inredning i sina pubar. Om jag skulle vissa ett foto inifrån en BA för någon som aldrig besökt just den puben men besökt andra BA:s, så skulle personen utan tvekan känna igen att det var en BA. Borde inte alla BA:s då kännas likadant?

Nu får de som bor utanför Stockholm ursäkta,  för jag kommer jämföra känslan på två Stockholmsbaserade BA:s (kanske har ni besökt dem ändå om ni är ölintresserade). De ligger inte långt ifrån varandra men för mig är det natt och dag att besöka dem i.

 
BA Vasagatan: När jag beställer min öl känns det lite som jag klivit in på en bar i Morristown (För er som aldrig läst fantomen så är det huvudstaden i det fiktiva landet Bengalen). Jag menar inte någon av de fina barerna utan mer de som av någon anledning alltid ligger i hamnområdet i serierna. Jag känner mig lite som Mr Walker (Fantomens civila alter ego) när han beställer mjölk. Det känns som om man är iakttagen bakifrån. Atmosfären är laddad.  Jag förväntar mig nästan att om jag vänder mig om så kommer jag se busar med serievärldens gråa skäggstubb sitta och konspirera. Även om jag vet att det är ett väldigt fredligt ställe signalerar reptilhjärnan åt mig att vara på min vakt. Detta är helt absurt med tanke på att majoriteten av besökarna är after workare i femtioårsåldern och jag aldrig sett bråk eller ens tillstymmelse därtill. Vad är det som skapar denna känsla av otrygghet? Varför kan jag inte slappna av ordentligt med min öl utan känner att jag måste vara på min vakt?

BA Folkungagatan: Här känns det mer som man kommit hem till en bekant. Någon man kanske inte känner så jättebra ännu, utan snarare håller på att skapa tightare vänskapsband med. Här finns ingen känsla av att "behöva vara på sin vakt".  Atmosfären är lugn och avslappnad, mer som någons vardagsrum och man sätter sig med sin öl och känner hur man verkligen slappnar av och känner sig trygg.

Skulle jag bara visa bilder från dessa båda ställen skulle jag själv inte märka skillnaden. Men på plats känns det så att säga i atmosfären. Mina känslor är säkerligen inte desamma som för er som läser detta, men jag vågar svära på att ni haft liknade känslor på andra etablissemang. Vad tror ni det är som skapar denna skillnad i upplevelser?