Nu tror ni säkert att detta kommer handla om en viss belgisk
öl som sålde slut på mellan 4-11 sekunder (uppgifterna går isär) på systembolaget
rätt så nyligen, men icke. Snarare om skillnader på hur man rankar sin öl.
Följande utspelar sig på uteserveringen på en Marina förra
sommaren. Marinan ligger i närheten av Vårby bryggeri (Spendrups) och
resturangen/baren lockar en väldigt blandad
publik. Alltifrån lokalhjältar som bor i närheten till seglare som vill ta en
kaffe innan de åker hem.
Jag sitter ett bord bort vilket gör det omöjligt att inte
höra konversationen som utspelar sig intill. Rösterna är höga på det sätt som
bara ”lokalhjältar” uppnår trots att det inte finns några andra ljudkällor i
närheten. Klockan är ca 13:00.
C: Asså… vet du vilken som är världens bästa öl?
K: Ehh, hur menar du nu?
C: Världens bästa öl , fattaru?
C:Det är fanimig Chang.
K: Chang?
C: Ja, Chang. Det är världens bästa bärs och dom gör den i
Thailand. De har ris i den också. Du vet Vårby här uppe (pekar) hade också ris
i grejjerna förr. Nu har de visst slutat med det. Konstigt tycker jag. Det är
ju bra.
K: Jaha, Chang? Ok, vad är det som gör den så bra då. Är det
riset då alltså?
C: Jag tror det. Fatta att detta är en öl du kan däcka ifrån,
och när du vaknar morgonen efter går den fortfarande att dricka trots att
flaskan stått öppnad där hela natten och är varm. Fattar du? Världens bästa öl
alltså.
K: Å fan. Finns den på bolaget?
Kriteriet för vad som är världens bästa öl skiljer med andra
ord från person till person… För en del är det viktiga alltså att man kan däcka
ifrån den och ändå få i sig den dagen efter…
PS. C i dialogen står för Changmannen och K för kompisen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar